Det var några år sedan sist som vi kunde njuta av William J. Blaskowicz äventyr i Wolfenstein: The New Order. Nu är Blaskowicz tillbaka i Wolfenstein 2: The New Collossus. Det är en fullkomligt hisnande comeback. Fem månader har förflutit sedan händelserna i The New Order som slutade med att Blaskowicz blev dödligt sårad och hamnade i koma. Det nya spelet inleds med hans uppvaknande och tempot är högt redan från början. Första banan spelar man som Blaskowicz, nyss uppvaknad från sin koma, i en rullstol, med att slakta nazister som attackerat den ubåt som fungerar som huvudbas för den motståndsrörelse han är en del av.
Det här spelet är så vansinnigt uppåt väggarna galet, överdrivet, sjukt och brutalt. Och det är ett bra omdöme. Det är galet och underhållande på samma sätt som de allra mest osannolika konspirationsteorierna. Överdrivet som en actionfilm från 80-/90-talet. Sjukt på samma sätt som vi ofta kan känna att vår egen humor är det och brutalt som en Tarantinorulle, det vill säga, alldeles underbart. Hur osannolik och bisarr handlingen än är så vill man bara åka med för att se vad som händer härnäst. Spelets förnämliga hantverk gör att man blir beredd att köpa i princip vad som helst.
Att spelet tycks ligga rätt i tiden i och med att nazism och högerextremism än en gång tycks populärt i vissa kretsar skänker ytterligare en dimension åt spelet. Machinegames, som är den svenska studio som står bakom spelet, har själva påpekat att det är ett rent sammanträffande. Det har dock inte förhindrat att speltrailers inför släppet väckt reaktioner, framför allt i USA. Att framställa nazister som skurkar är tydligen inte helt okontroversiellt bland vissa människor.
Det må vara som det vill med det, tiden må vara ur led. Det är alldeles oavsett ett spel att varmt rekommendera.